Ojoj, dålig med update, men det finns lixom ingen tid nu när lilla Melissa äntligen kikade fram.

Fredag den 13e kl 16,25 kom vår lilla prinsessa till världen, 51 cm lång och 3494 gram. Jag är så lycklig så det går inte beskriva med ord. Jag ska skriva en förlossningsberättelse sen när det finns tid och ork. Just nu är vi hemma bara och tar igen oss efter förlossning och bb.

Skulle kunna ladda upp tusentals bilder på Melissa.. men jag hejdar med med dem här.  ;)

Då var det den 12 augusti, dagen som vi är beräknad. Och nix, ingen bebis än. Tycker att det borde vara på gång eftersom slemproppen är borta. Jag menar, det verkar ju gå jätte fort för de flesta så fort den är borta? Menmen, bebis tycks trivas i min mage och kan ju lika gärna stanna två veckor till… vilket jag inte tror, but still. Som förstföderska är det ju väldigt vanligt att gå över tiden. I natt fick jag sova väldigt mycket och hoppas att det är kroppen som förbereder sig för lite förlossnig :)

Läget är oförändrat sen sist i alla fall, för er som undrar.

Graviditeten för dagen;

trött

ömma fötter och rygg

Har nyss kommit hem från stan. Cattis och jag var på MVC och skulle göra en vanlig mäta mage och lyssna på hjärtljud koll.. trodde vi, ja! :) Fick erbjudande om att göra en hinnsvepning. Blev helt tagen på sängen och visste varken ut eller in.. shit, det är verkligen dags nu snart?! Hur som haver, så kollade barnmorskan måttet på magen, (som var hela en cm mindre än för två veckor sedan!) lyssnade på hjärtljuden och gjorde sedan en undersökning av mina nedre delar. Slemproppen var som bortblåst, fanns inte ett spår kvar efter den och jag var öppen två cm. SJUKT! En hinnsvepning tyckte hon var alldeles onödig när jag hade öppnat mig så pass mycket och att hinnan var så mjuk att det skulle sköta sig själv, i princip när som helst. Det kunde lika gärna ta en halv dag till en vecka.. eller mer. Men jag är så nöjd, så just nu spelar det ingen roll om jag går över, för jag vet att det är på gång nu. Det finns bevis att min kropp sköter det där, utan att jag ens vet om det. Helt underbart!

Idag står Pekingsoppa på menyn, då jag har varit sugen på det i några veckor nu.  Hade tänkt baka lite kakor också, men har ju för tusan ingenting att lägga dom i!

Måndag – Första dagen på jobbet efter semestern för Patric. Det hade vi inte riktigt räknat med. Trodde att vi skulle få innan han började jobba igen, men icke.

Inte känns det som att någonting är på gång hellre.. vette tusan vart förvärkarna tagit vägen? Och om det verkligen var slemproppen som gick, är jag väldigt skeptisk till… möjligen att det var en liten del av den. Jag ska absolut inte klaga, eftersom det är 3 dagar kvar till BF, men hualigen vad tungt jag har det nu. Ryggen skulle behöva flera omgångar massage utav dess like och mina fogar skulle må så mycket bättre om det inte var massvis med hormoner som luckrade upp dem. Det är tur att jag är en jävel på att bita ihop.. ;)

Igår hade jag och Patric varit tillsammans två år. Tiden har gått så fort,

men samtidigt känns det som att det alltid varit han och jag. Tillsammans två år och ska ha bäs vilken dag som helst.. vet inte vad jag ska kalla det för.

Impulsiva? Lever i nuet? Jag tycker att det är positivt, andra inte. Men vad andra tycker om mig och mitt liv, har jag ingen som helst lust att ödsla energi på.

Jag är lycklig och mår bra, och är ändå inte det huvudsaken med livet? :)

Firade våra två år gjorde vi med bullbak. Eller, jag och Cattis bakade bullar nere hos henne. Putte fick smaka. Och jäklarns, måste jag få säga, vad goda dem blev!

Eva Dellhem har för en gång skull lyckats baka bullar! Så nu ligger det massvis med bullar i frysen tills bebis kommer och tills jag fyller år. Även att mamsen varit snäll och bakat åt mig också. :) Tänka baka lite kakor när jag har lust och ork också.

Vad händer idag? Har sovit väldigt krokigt i natt och är väldigt trött.. ska i alla fall ta taktvätten och ta bort det fula handavtrycket som är i taket i sovrummet. Sen blir nog en tur till Niken för att städa bilen och kanske sätta in bilbarnstolen. Lika bra att vara förberedd :) Dessutom håller jag på att gå sönder av saknad efter min lilla Tess, då hon får bo i niken tills vi kommer hem från BB. Känns hemskt att behöva lämna henne, men vi vet ju som sagt inte hur vi kommer in på förlossningen, och att lämna henne hemma medans vi stressar omkring som två dårar, tror jag hon klarar sig utan. Hon har nog ingenting emot att få springa och bråka i Niken heller :)

Hmm, nu ska jag berätta en sak för er.  

OCH För er som är känsliga för detaljer – sluta läsa, nu.

Det är nämligen så att jag tror att min slempropp är på gång att gå. Har lixom lite blod i flytningarna. Och av det jag har förstått så kan det ta några dagar innan hela ”proppen” försvinner. Men hur  vet man om det är hela som går, eller bara en del? Hur ska jag kunna veta sånt här? MVC på tisdag iaf. Får förhoppningsvis svar då.

Hur som haver så är ju det kanon att någonting händer med livmodern, eftersom det är blodaktigt i flytningarna. Förvärkarna har avtagit lite och jag räknar nästan med att jag går två veckor över tiden. Lika bra att vara inställd på det!  Känner ett jätte tryck i bäcken. Värst blir det på natten, då jag ligger på sidan och ska upp. Är någorlunda bra när jag ligger på rygg. Min svank blir bara värre och värre.. går ungefär som en anka. Det är bara att flaxa lita med armarna, så skulle ni nog aldrig se någon skillnad på mig och kalle anka ;) Energin börjar komma tillbaka, men är fortfarande väldigt trött och osocial om dagarna. Orkar inte göra så mycket mer än att ligga i soffan och vänta på att energin ska komma smygandes.

Nu är det fotbollsfru som gäller i någon timme.

Delsbo mot Iggesund, kan bli… intressant..?  :P

 Har varit på begravning för lilla Stella idag. Var den värsta och den finaste begravningen jag gått på. Mitt hjärta går i tusen bitar, men  det var skönt med ett avslut och att jag klarade av att gå på den i alla fall. Alla tankar går till er, Sara, Gustav och Svea <3

Dagen har inte så mycket mer att bjuda på.. eller rättare sagt, jag vill inte göra nå.

Det blir Fredagsmys med hjärtat och tacos, mer än så orkar jag inte idag.

Har ett fruktansvärt tryck ner i bäcken och lillis verkar gilla att boxa så jag tror att hela ”paketet” ska gå sönder. Det är tur att det som längst är tre veckor kvar. Ljuset i tunneln är nära nu och jag är ju faktiskt inne på min ”sista” graviditetsvecka..

Bebisvecka 40

Din graviditet startade Fre 6 nov 2009.
Din menscykel är ca 30 dagar
Du blev gravid ungefär Fre 20 nov 2009 (ägglossningen).

Du är på dag 274 av 280. (97,9%).

Du är i vecka 40.
Du har gått 39 fulla veckor och 0 fulla dagar (v39+0).
Du är i 9:e kalendermånaden.
Du är i 10:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Tors 12 aug 2010
Du har 6 dagar kvar till beräknad förlossning.

Kroppen: Förlossningstidpunkten är nådd och värkarna kan nu förväntas att börja. Det är vanligt att man som förstagångsföderska går över 40 veckor, man anses inte vara överburen förrän efter vecka 42. Skulle det dröja längre övervakas fostret noga och man blir ofta igångsatt. Exakt vad som gör att förlossningen startar vet man inte. Det är troligen barnet som sätter i gång den. Många funderar över om det är möjligt att sätta i gång förlossningen själv genom att springa i trappor eller äta speciell mat. Det finns dock inget sätt att själv tvinga i gång förlossningen, utan barnet kommer när det är klart. Förlossningen sätts bara i gång på sjukhuset om det finns någon medicinsk anledning, till exempel att du har högt blodtryck. Trycket från barnets huvud mot livmoderhalsen kan påskynda förlossningsstarten. Trycket gör att det utsöndras oxytocin, ett hormon som signalerar till livmodern att den ska dra ihop sig. När livmodern drar ihop sig allt oftare och starkare, trycks barnets huvud ännu mer ner mot livmoderhalsen. Den ger efter så småningom och börjar öppna sig. Det kan hända att trycket blir så stort att fosterhinnan riskerar att spricka, vilket gör att fostervatten börjar rinna ut. Kontakta då alltid förlossningsavdelningen för vidare information och omhändertagande. Om man mår bra och inte fått värkar än kan man få åka hem igen.

Barnet: Fostervatten byts ut var tredje timma och produceras på nytt ända tills barnet är fött. Om det däremot finns mekonium i vattnet kan det vara en signal om att barnet är stressat eller inte mår bra och då får man stanna kvar för att kunna övervaka barnet.
Barnet är redo att möta omvärlden, 92 procent av alla barn föds mellan vecka 38-42.

En halv smörgåstårta kirrad och klar – check! Mitt och Cattis knasiga infall som händer någon gång per år. Varför inte unna sig lixom? :P Helt vansinnigt goott och jag kunde inte bry mig mindre om vad vågen visar.. jag bär ju för tusan på en unge.  

Hängde med Fröken till Ljusdal också och kikade på lite blommor. Hade tänkt köpa nya till köket, men hittade inga jag fastnade för. Det blev en glass i den varma bilen istället!

Känner mig om möjligt ännu lugnare idag och jag njuter verkligen av livet. Stackars Patric blir mer nervös för varje sekund som kommer.. och jag klandrar honom inte. Måste vara hemskt att bara sitta bredvid och klappa och försöka göra allt lättare. Nej, jag gör hellre arbetet själv. Underbart att solen har kommit fram idag också, har saknat den lite. Dock inte stekheta värmen, men idag är det alldeles lagom.

Jag kan ju faktiskt inte mig önska mer, jag är precis där jag vill vara med människor som jag älskar högt. OCH - Folk som inte har bättre för sig att gotta sig i andra liv kan göra det, varsågod, här har ni ingenting att hämta.

Graviditeten för dagen;

Ont i ryggen

Ont i bäcken

Svullna fötter

Bra bra bra bra annars!

Det gäller att underhålla sig själv om dagarna. Och det är precis vad jag gör.. enligt mig är det här huuur läskigt som helst och jätte roligt samtidigt.

på bild 1 spänner jag magmusklerna, som numer inte är i mitten av magen så det blir som en kulle. På bild 2 är jag vanlig.

Idag blir det smörgåstårtebak med Cattis. MUMS! Det gäller att unna sig ;)

bild 1

bild 2