Melissa Dellhem, 51 cm lång och 3494 gram.

Jag vaknade runt 6 på fredagsmorgonen och kände mig hungrig. Märkte att jag hade lite värk i magen, men det var inget jag tänkte kunde vara värkar. Jag gick upp och tog lite att äta och la mig sedan och somnade om. Vid 9 vaknade jag igen och kände att jag hade träningsvärk i magen. Knepigt tyckte jag, eftersom jag inte hade gjort något som jag kunde ha träningsvärk av. Värken i magen var kvar och gjorde mycket ondare nu. Vågar jag hoppas på värkar? Nje, det försvinner nog snart, tänkte jag.

Men det gjorde de inte, så jag kollade klockan hur nära de kom varandra. Ca 5 minuter emellan var det vid halv tio. Drog iväg ett sms till Cattis om att hon skulle hålla sig i närheten, för att nu var det kanske dags. Herregud, ska vi få vårat barn idag?!

Fredag den 13, typiskt oss. Vid tio klev jag upp ur sängen för att ta en dusch och sa till Patric att det troligtvis var värkar som jag hade. I duschen blev värkarna svagare och jag tänkte att ”Jaha, det är bara värkar som luras”. Värkarna fortsatte, men inte alls med samma styrka och med allt längre mellanrum, så hoppet om att få trycka ut ett barn den dagen försvann mer och mer. MEN sen vände det! Med full fart var de igång igen och när de kom 3 stycken på 10 min ringde jag in på förlossningen och de bad mig komma in. Det snurrade till i huvudet och jag började förstå att det är dags nu, vi ska få vår efterlängtade lilla bebis! Jag ringde till Cattis och hann i princip säga ”ja”, ”Hejdå”, så var hon här på någon minut. Vi packade oss ut i Cattis lilla blå och var i extas samtidigt som värkarna tog musten ur den energin på en sekund. Mellan Delsbo och förlossningen kom värkarna tätt, tror det var 8-9 stycken mellan Delsbo och Hudik,

och de var väldigt intensiva. Väl inne på förlossningen fick vi ligga inne i ett rum där de mätte lillans hjärtslag. Hon sov inne i magen och verkade inte alls vara sugen att komma ut.. dessutom avtog värkarna nästan helt och vi var rädda för att vi måste åka hem igen. Jag fick ett glas med söt saft med massa is i, som tydligen skulle få lillan därinne att vakna till. Den kalla saften hjälpte inte, utan de måste puffa och putta på magen. Det var obehagligt och värkarna kom tillbaka efter de hade puttat lite. Vi fick byta rum till en riktig förlossningssal, tankarna snurrade och det var svårt att tro att det verkligen var på gång nu. Strax efter halv tre var värkarna på gång och barnmorskan gjorde en undersökning för att se hur öppen jag var, vilket var 3 cm. Hon tog hål på vattnet och det hela brakade lös.. snabbt! Värkarna blev riktigt intensiva och jag försökte fokusera på andningen, som vi lärt oss på föräldragruppen. Riktigt, riktigt svårt hade jag med det.. andas in med näsan och ut med munnen, var ingenting jag la ner mycket energi i. Jag flåsade mest som en överviktigt gris. Eftersom jag är totalt livrädd för en EDA bedövning, ville jag ha lustgas. Jag tog långa, långa drag av lustgasen, men blev mest yr och illamående av den. Nej usch, någon mer lustgas ville jag inte ha då den gjorde mer skada än nytta. Jag började må riktigt illa och fick en spypåse, som jag fyllde till hälften, medans en värk kom. Och tro mig, att kräkas samtidigt som en värk kommer är inge vidare. Jag visste inte om jag kissade på mig, eller om det var fostervattnet som kom. Det vet jag fortfarande inte! För att vara på den säkra sidan, gick jag på toaletten. När jag kom ut möttes jag av skräckslagna blickar från en stackars föräldragrupp som fick se mig, i den vita sjukhus rocken, med massa band runt magen som en svettig flåsandes gris. Både jag och Patric kunde inte göra något annat än att skratta.. det såg förjävligt ut och den gruppen har nog ärr för livet! Kvart över tre kom en värk som var starkare än alla andra.. jag flåsade och flåsade, men aldrig tog den jäkla minuten slut. Fem minuter gick och barnmorskan gjorde en undersökning och jag var öppen 4cm. Jag ville ha någon bedövning, men den enda jag kunde ta var EDA. Nej nej nej NEJ aldrig i livet att jag skulle ta den! På föräldrautbildningen fick vi ju veta om massvis med bedövningar. Varför får jag ingen av dem?! Värken fortsatte. Den hade hållit på i 15 minuter och jag kunde inte hålla igen. Andas ut värkarna, hur fan ska man göra det när den aldrig tar slut!? Jag skrek som en liten tjej, för herrejävlar vad ont det gjorde. Så ont att jag tillslut gick med på att ta EDA. Sköterskorna började göra i ordning sprutan och jag kunde inte få den fort nog.  Tio i fyra hade värken hållit på i 30 minuter och visade inga tecken på att ta slut.. Jag kände hur det började trycka på neråt och hur kroppen började krampa smått.

”Det känns som att den kommer!!” och barnmorskan skynda sig göra en till undersökning av mig. Jag var då öppen 9,5 cm. Jag hade öppnat mig 4,5cm på 35 min. Krystvärkarna kom, men jag fick inte krysta i och med att jag hade en halv cm kvar att öppna mig. Men jag kunde inte hålla emot, kroppen krampade av sig själv. Klockan var strax innan fyra då jag började krysta. Sjukt häftig känsla, när hela kroppen tar över och sköter det själv, i princip. 16,25 tryckte jag på med alla krafter jag hade kvar och ut kom världens vackraste. ”PATRIC VI HAR FÅTT EN TJEJ!!”, skrek jag.. lagom i chock, dels över hela händelsen och dels för att det blev en Melissa. Vi hade ju trott stenhårt på en liten pojke hela tiden.  Det var en otrolig smärta och den sista krystvärken innan hon var ute var den värsta, det kändes som att någon hade tryckt in en orangekon med taggtråd på. Men sen när hon var ute och kom upp på magen, var all smärta som bortblåst. Lätt värt allting! Det finns verkligen ingen bättre känsla, så mycket kärlek.

Morgonen startar lite härligare än vanligt idag.. amning och efter det blöjbyte, som slutade med en nerbajsad mamma. Helt oväntat och bebispoop överallt på mig och golvet. TACK och lov att det inte luktar än.. och vad kan man göra? SKRATTA! (Och försöka torka upp lite) :)

Idag har vi varit på BVC med lillskruttan, som har vuxit hela 3 cm sen hon föddes! Hon är nu 54 cm lång och väger 3560 gram. Det går framåt! :) Efter det var vi till stan och skrev faderskapspapper. Japps, två vittnen, jag och tanten fick se när Patric skrev under att han var pappa till Melissa.. gash! ”Vill ni ha gemensam vårdnad!?” ..eh.. ja? Det är väl klart!! Men, det finns ju tydligen människor som nekar sitt barn när skon klämmer lite för hårt. Nu är det gjort iaf och Putte är pappa även på papper också.

Hualigen vilken ruskväder! Jag som hade ställt in siktet på att ta en promenix med vagnen upp på IP och kolla på Puttes match. Men nej, ösregn och blåst är ingenting för mig.

Igår var vi till Niken och fick hjälp med att ta kort till tidningen. Det där med att flina på beställning är ingenting för oss, men vi fick till ett någorlunda normalt kort iaf :) Nu ska vi se om jag lyckas få in det också.. det återstår att se i fredagstidningen!

Jag ska försöka mig på min första lång promenad så fort vädret blir lite bättre, sen jag vet inte när. Fick foglossning i v 20 och kunde knappt röra mig på flera veckor. Men nu äntligen börjar kroppen bli som förr! Ska bli härligt nu när hösten kommer och luften blir friskare. Förra året gick jag slingan varje dag, hela hösten. Underbart med färgglada löv och att kunna andas ordentligt och rensa huvudet. Nu blir det ingen slinga.. skulle bli himla kämpigt med vagnen, så jag får hitta några bra vägar istället. :)

Nu blir det lite kvällsmys själv när hjärtat sover i sin säng. Undra om hon vill sova där i natt också? Jätte svårt att inte låta hon ligga i vår säng, när hon somnar så gott mellan oss. Meen, vi märker ;)

Happ, hade jag varit 11 timmar tidigare med annonsen hade ni fått sett oss på fredag.. men nu blir det den 3e September istället. Bättre sent än aldrig!

Ciao!

God Morgon!

Älskade tjejen har sovit hela natten och vaknat endast en gång för lite matning. Underbart att få sova ordentligt och underbart med en sån snäll dotter :)

Igår var vi på stan, Melissa, jag och mormor. Hur gick det? Kunde gått bättre, kunde gått sämre! Blöjan var torr, hon var mätt.. men skrek ändå. Hm? Tror visst att Melissa redan har blivit lite bortskämd då hennes pappa går omkring med hon så fort hon ropar. ;) Men vem kan motstå hennes charm egentligen? Vem kan motstå bebisskrik och inte trösta dem? Jag kan i alla fall inte. Så att ligga i vagnen bland massa folk tyckte hon inte var någon höjdare. Men det handlar väl om en vanesak för hennes del. Hon har ju inte legat så mycket i vagnen förr..

Hur som haver, så gick vi förbi apoteket för att köpa en bröstpump och provade köpa en napp också. Och ni ska bara veta vad uppskattad den var! Hon tog den direkt och somna på fem sekunder. Sen var hon nöjd heeeeeeeeeela dagen. Inte nå gnäll. Nog för att hon inte gnäller mycket annars heller. Säga vad man vill om napp.. Nu har hon en.

Nu blir det frukost för mig, medan far och dotter har mysmorgon idag igen.   

Senare kommer Nicke, Elly och Malva förbi. Trevlig! :)

Morgonmyset som pågår mellan far och dotter i just denna stund.   

Idag ska jag och Melissa till stan och handla lite kläder till henne. Hon har alldeles för lite långtröjor och alldeles för mycket kläder som inte är tjejiga. Men först ska vi göra ett stopp i Niken och plocka upp mormor och så morfar får snusa lite. Jises så barnsligt lycklig man blir av en liten knodd :)

Ang förlossningsberättelsen så är den på gång. Måste hitta papperna där alla tider står osv, bara. Jag var troligen så hög på adrenalin under hela förlossningen, att vissa bitar och tider helt har farit ur huvudet på mig. Ingen bedövning förutom något andetag lustgas hanns med, är i alla fall en sak som jag vet säkert! ;)

Nej nu ska det bli lite frukost och sen se om lilla fröken vill slita sig från papsen!

Ojoj, dålig med update, men det finns lixom ingen tid nu när lilla Melissa äntligen kikade fram.

Fredag den 13e kl 16,25 kom vår lilla prinsessa till världen, 51 cm lång och 3494 gram. Jag är så lycklig så det går inte beskriva med ord. Jag ska skriva en förlossningsberättelse sen när det finns tid och ork. Just nu är vi hemma bara och tar igen oss efter förlossning och bb.

Skulle kunna ladda upp tusentals bilder på Melissa.. men jag hejdar med med dem här.  ;)

Då var det den 12 augusti, dagen som vi är beräknad. Och nix, ingen bebis än. Tycker att det borde vara på gång eftersom slemproppen är borta. Jag menar, det verkar ju gå jätte fort för de flesta så fort den är borta? Menmen, bebis tycks trivas i min mage och kan ju lika gärna stanna två veckor till… vilket jag inte tror, but still. Som förstföderska är det ju väldigt vanligt att gå över tiden. I natt fick jag sova väldigt mycket och hoppas att det är kroppen som förbereder sig för lite förlossnig :)

Läget är oförändrat sen sist i alla fall, för er som undrar.

Graviditeten för dagen;

trött

ömma fötter och rygg

Har nyss kommit hem från stan. Cattis och jag var på MVC och skulle göra en vanlig mäta mage och lyssna på hjärtljud koll.. trodde vi, ja! :) Fick erbjudande om att göra en hinnsvepning. Blev helt tagen på sängen och visste varken ut eller in.. shit, det är verkligen dags nu snart?! Hur som haver, så kollade barnmorskan måttet på magen, (som var hela en cm mindre än för två veckor sedan!) lyssnade på hjärtljuden och gjorde sedan en undersökning av mina nedre delar. Slemproppen var som bortblåst, fanns inte ett spår kvar efter den och jag var öppen två cm. SJUKT! En hinnsvepning tyckte hon var alldeles onödig när jag hade öppnat mig så pass mycket och att hinnan var så mjuk att det skulle sköta sig själv, i princip när som helst. Det kunde lika gärna ta en halv dag till en vecka.. eller mer. Men jag är så nöjd, så just nu spelar det ingen roll om jag går över, för jag vet att det är på gång nu. Det finns bevis att min kropp sköter det där, utan att jag ens vet om det. Helt underbart!

Idag står Pekingsoppa på menyn, då jag har varit sugen på det i några veckor nu.  Hade tänkt baka lite kakor också, men har ju för tusan ingenting att lägga dom i!