Blogga har väl aldrig riktigt varit min grej.. men på något vis lyckades jag hamna här ändå.

Igår var vi på MVC och fick höra vår lillakråkas hjärtslag för första gången. Fantastisk känsla och det är så sjukt att det ligger en liten människa i min mage. En liten mix av mig och Patric. :)

Fick en förklaring till mitt flåsande för minsta ansträngning och till varför det ibland känns som att jag inte kan andas när vi var där också. Järnbrist! 

Min foglossning tycks inte bli bättre fast jag fått låna Saras bälte.

Eller så är det kanske jag som inte vet hur man tar det lugnt. hm? :)

Det är svårt att ta det lugnt när jag aldrig har behövt det.

Jag har sån energi till att gå ut och gå. Men så som jag vaggar omkring skulle jag inte komma långt. :)